Jag var inte den som klagade på maten under mina tidigare år i skolan. Tvärt om var jag nog mycket uppskattande över det mesta jag blev utbespisad med. Någonting jag emellertid aldrig kom riktigt överens med var det som kallades råkost. Råkost var egentligen i grunden vitkål och morötter, vilket barn i allmänhet inte är överförtjusta i, men som är billigt och mättande - kanske även nyttigt, men det är här ovidkommande.
Handen på hjärtat, visst smakade det skit? Då och då försökte de lura oss med att röra ner en ytterst liten mängd mandarinklyftor i kålhelvetet vilket fick som resultat att det blev meterlånga köer till "salladsbordet" för att det var så in i helvete svårt att pilla ut mandarinklyftorna ur råkosten. Om man, gud förbjude, fick med en liten kålbit ändå så var ju hela talriken kontaminerad och man fick gå hungrig resten av dagen.
Nej, råkosten var ett djävluens påfund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar